Dagvatten

Dagvatten är avrinnande regn- och smältvatten från tätorterna.

I bebyggda områden är en stor del av marken täckt av hus, vägar och torg som gör att regnvatten inte kan infiltreras och tas upp i jorden. För att förhindra översvämning leds då istället regnvattnet ned i rännstensbrunnar och vidare i ledningar och diken till någon sjö eller å i närheten av det bebyggda området. I vissa delar av Väsby leds dagvattnet till kommunala infiltrationsanläggningar där dagvattnet leds ner i marken.

20 mil dagvattenledningar, 40-tal utsläppspunkter och 15-tal dagvattenanläggningar i kommunen

I Upplands Väsby kommun har vi drygt 20 mil dagvattenledningar. På flera ställen leds även dagvattnet i diken. Dagvattnet leds oftast med självfall, men vi har även ett fåtal pumpstationer. I kommunen finns uppåt ett fyrtiotal utsläppspunkter där dagvatten släpps ut till en sjö, vattendrag eller infiltreras i mark. För att minska belastningen på våra recipienter arbetar kommunen med att rena det förorenade dagvattnet innan det släpps ut. Kommunen har idag ett 15-tal dagvattenanläggningar där dagvattnet fördröjs och renas.

Varför behövs dagvattendammar?

När det regnar bildas dagvatten det vill säga vatten som samlas i vattenpölar eller rinner utmed marken. Vid intensivt eller långvarigt regn riskerar dagvattnet att orsaka översvämningar och erosionsskador. Dagvatten som rinner utmed gator, vägar och annan mark för även med sig föroreningar som då riskerar spridas vidare till sjöar och andra naturliga vattendrag. Genom att leda dagvattnet till konstruerade dagvattendammar kan flöden utjämnas, minska risken för översvämningar och dagvattnet renas från föroreningar. Upplands Väsby kommun har därför under flera år arbetat med att anlägga dagvattendammar i kritiska områden och i samband med byggnation av nya bostadsområden.

Dagvattendammar kan även bidra till att öka den biologiska mångfalden då vattensamlingar är en uppskattad miljö för många växter och djur som till exempel grodor och vattensalamandrar. Dagvattendammar kan också vara positiva ur rekreativ synvinkel.

Barnsäkerhet vid vatten

På vissa platser vill de närboende att dammar ska inhägnas med staket, på grund av rädsla för olyckor med barn. Kommunens åsikt är att man ska kunna ha öppna vattenytor utan att de ska inhägnas. Det finns redan naturliga öppna vattenytor som sjöar, diken och åar i Väsby. Olyckor kan hända var som helst i samhället. Det gäller att minimera riskerna, men också att se rimligheten i de åtgärder man vidtar. Man måste jämföra samhällets faror och väga dem mot varandra så att man sätter in åtgärder där de gör mest nytta. Förskolebarn som är för små för att vara medvetna om risker skall alltid passas. Där har föräldrar ett personligt ansvar. Kommunen bedömer dessutom att andra faror som till exempel trafiken är orsak nog till att småbarn behöver ständig uppsikt utomhus.

Det kommer aldrig att gå att lita på en kommunal universallösning på plats för att skydda de små barnen. För de lite äldre barnen och ungdomar behövs regler, riskmedvetenhet, vattenvana och simkunnighet. Vattnets lockelse är en utmaning, men det är genom utmaningar som barn skaffar sig erfarenheter om världen, och om vad de själva klarar av. Det är viktigt att utmaningar finns i uppväxtmiljön så att barnen får testa gränser som ger personlig medvetenhet om risker. Lek vid sjöar, vattendrag och dagvattendammar under uppsikt av vuxna kan ge barn nya kunskaper, glädje och utveckling i form av riskträning och självkännedom. Där kan respekten för vatten byggas upp. Barn bör inte bada i en dagvattendamm eftersom vattnet bland annat kommer från vägar, men det är i regel inte skadligt att få vattnet på sig - jämför med en vattenpöl på gatan. I föräldrars sällskap lämpar sig dammarna väl för att titta på djurlivet eller sjösätta leksaksbåtar.

Att bygga säkra dagvattendammar

Dagvattendammarna ska vara byggda med flacka slänter och avsatser så att man utan problem ska kunna ta sig upp om man trillat i. Naturliga barriärer av buskage eller stenar kan också tydliggöra var dammarna börjar. Vanliga diken och sjökanter kan många gånger vara betydligt farligare, med djupt vatten direkt i strandkanten och med branta slänter.

Nackdelar med att inhägna dagvattendammar

Om dammarna hägnas in går en stor del av värdet förlorat, i viss mån med avseende på den biologiska mångfalden, men huvudsakligen ur rekreativ synvinkel. Även kostnaden för dammarna blir högre, dels i anläggningsskedet, men framförallt när det kommer till underhållet och driften av dammarna som försvåras i och med ett staket. Staket inger dessutom en falsk trygghet, vilket gör att den vuxnes nödvändiga vaksamhet trubbas av. Staket kan inte ersätta passning av små barn, eller kunskap och regler för äldre barn. Ett staket kan för äldre barn och ungdomar dessutom göra platsen än mer spännande. Smitvägar, genom, över eller under stängsel är vanliga. Det går aldrig att lita på att skyddet håller tätt. Barn och ungdomar söker sig egna vägar, vägar som även de riktigt små kan använda. Staketen kan i dessa fall dessutom bli ett hinder för vuxna som ska undsätta en nödställd.

Oxunda vattensamverkan har tagit fram en dagvattenpolicy som antagits av Upplands Väsby kommun i mars 2016, en revidering av tidigare dagvattenpolicy från 2001. Dagvattenpolicyn i sin helhet beskrivs nedan i fem punkter.

Minska konsekvenserna vid översvämning

Planering och höjdsättning av mark utförs så att byggnader och samhällsviktiga funktioner inte skadas vid kraftiga regn eller höga vattennivåer i sjöar och vattendrag. Hänsyn tas till att framtida regn kan vara intensivare och att vattennivåer kan vara högre. Ytliga evakueringsvägar skapas så att extrema flöden får små konsekvenser. Risker med byggnation i instängda områden där ytlig avrinning ej kan ske beaktas särskilt.

Bevara en naturlig vattenbalans

Den naturliga vattenbalansen bevaras så långt som möjligt. Detta avser såväl grundvattenbildning som omsättning och flöden i sjöar och vattendrag. Bortledning av dagvatten begränsas genom att gröna och genomsläppliga ytor skapas så att dagvatten infiltreras lokalt.

Minska mängden föroreningar

Förorening av dagvatten begränsas vid källan genom goda materialval och lokala lösningar för infiltration och rening. Dagvattensystem utformas så att föroreningar avskiljs under vattnets väg till recipienten.

Utjämna dagvattenflöden

Dagvattenflöden reduceras och fördröjs inom såväl privat mark som statlig och kommunägd mark, så att en jämnare belastning på dagvattensystem, reningsanläggningar och recipienter skapas.

Berika bebyggelsemiljön

Dagvatten hanteras som en resurs som berikar bebyggelsemiljön ur både ett mänskligt och biologiskt perspektiv. Detta görs såväl på mark som på tak.

Föroreningar

Dagvatten kan vara förorenat då regnvattnet spolar med sig mycket smuts. Dagvatten från trafikytor och industriområden kan till exempel innehålla tungmetaller och olja som riskerar ledas med dagvattnet till våra sjöar och åar.

Översvämningar

När bebyggelsen förtätas och folk styckar av sina tomter eller bygger ut, asfalterar eller stensätter marken, ökar avrinningen. Klimatförändringar leder även till mer intensiva regn. Detta kan leda till att nuvarande kommunalt dagvattenledningsnät inte kommer ha kapacitet för att hantera de ökande flödena. Konsekvensen kan bli att kommunen måste kosta på stora ledningsomläggningar och fördörjningsmagasin för att undvika översvämningar.

Grundvattensänkningar

När man avleder dagvatten riskerar även vattenbalansen i områden varifrån regnvatten avleds att rubbas. När mindre regnvattnet går ner i marken sänks grundvattennivåerna vilket kan skada vegetation men även ge sättningsskador på byggnader.

Det är positivt om dagvattnet kan bromsas upp och tas om hand inne på den egna tomten, så kallat lokalt omhändertagande. Genom att ta hand om dagvattnet från din egen tomt kan du både göra en insats för miljön, spara de kommunala resurserna och dessutom ha vatten till trädgården under varma somrar. I denna broschyr har vi samlat en del råd och förslag på hur du ska kunna dra nytta av ditt dagvatten och samtidigt förebygga de problem som ibland uppstår.

Dagvatten på din fastighet - Viktigt att veta för dig som fastighetsägare

Den här text vänder sig till dig som äger en fastighet

Den berör såväl småhusfastigheter som stora bostadsrättsföreningar. Känner du till dina rättigheter och skyldigheter när det gäller dagvattenhanteringen? Står du rustad för skyfall och en eventuell översvämning på gatan eller på din egen tomt?

Här har vi samlat en del råd och förslag på hur du ska kunna dra nytta av ditt dagvatten och samtidigt förebygga de problem som ibland uppstår.

Genom att ta hand om dagvattnet på din egen tomt kan du både göra en insats för miljön, minska översvämningsrisken i närområdet och dessutom ha vatten till trädgårdens växter. Lokalt omhändertagande av dagvatten inom egen fastighet, så kallat LOD, kan även ge lägre avgifter för vatten och avlopp.

Vad är dagvatten?

Dagvatten är regnvatten och smältvatten som tillfälligt rinner ovanpå marken, till skillnad från exempelvis grundvatten som rinner i marken och ytvatten som inte är tillfälligt, det vill säga naturliga sjöar och vattendrag.

I bebyggda områden är en stor del av markytan täckt av hus, vägar, torg och andra hårdgjorda ytor som gör att regnvatten inte kan infiltrera ned i marken. För att förhindra vattenansamlingar på gator och torg leds då istället regnvattnet till rännstensbrunnar eller kupolbrunnar och vidare i ledningar och diken till någon sjö eller vattendrag i närheten av det bebyggda området.

Därför är det viktigt att hantera dagvatten rätt

Det finns tre stora utmaningar för samhället när det gäller dagvattenhantering. Det handlar om dagvattnets kvantitet, kvalitet och problem med minskad grundvattenbildning.

Översvämning

Stora dagvattenflöden orsakade av kraftiga regn kan leda till överbelastade ledningsnät och översvämningar i samhället med skador på hus och vägar som följd. Dagvatten uppkommer oregelbundet eftersom det ibland regnar och ibland inte. Det är inte samhällsekonomiskt rimligt att anlägga ett ledningsnät som klarar extremt stora nederbördsvolymer eftersom de inträffar väldigt sällan.

I och med pågående klimatförändringar kan vi förvänta oss intensivare regn. Detta leder till att översvämningar blir både vanligare och mer omfattande samt att vattennivåerna blir högre i sjöar och vattendrag. Detta ställer högre krav på att bebyggelsen och samhället i övrigt måste anpassas för att klara de nya förhållandena.

Förorening av sjöar och vattendrag

Det dagvatten som rinner över tak och markytor för med sig tungmetaller, näringsämnen och andra föroreningar. Markens naturligt renande effekt utnyttjas inte när dagvattnet avleds via rör. Istället riskerar föroreningarna att följa med dagvattnet ut i våra sjöar och vattendrag. Där kan de försämra sjöarnas kvalitet på ett sätt som minskar möjligheterna att använda vattnet till dricksvattenproduktion. Även livsmiljön för växter och djur kan försämras och exempelvis övergödning och algblomningar kan minska våra badmöjligheter.

Grundvattensänkning

Tak, asfalt och andra hårdgjorda ytor ligger som ett lock på den annars genomsläppliga markytan. En så kallad hårdgjord yta är en yta där vatten inte kan infiltrera i marken. I och med att dagvatten leds bort rubbas den naturliga vattenbalansen. När en allt mindre mängd regnvatten tas upp av marken minskar grundvattenbildningen vilket leder till att grundvattennivåerna sänks. Detta kan skada vegetationen men även orsaka sättningsskador på byggnader, vägar och ledningar samt leda till att dricksvattenbrunnar sinar.

Skydda ditt hus mot översvämning och fuktskador

Placering av byggnader

Huset placeras lämpligtvis högst på tomten. För att undvika fuktskador bör byggnader och anläggningar inte uppföras där det är höga grundvattennivåer. Exempel på sådana områden är dalgångar och lokala sänkor. Även framträngande grundvatten vid branter kan skapa problem.

Marklutning från huset

Marken bör ges en lutning om åtminstone 1:20 (5%) inom 3 meters avstånd från huset. Detta är detsamma som 15 cm höjdskillnad på 3 meter. Om en sådan lutning inte går att åstadkomma är det bra om ett avskärande dike finns så att huset skyddas mot dagvatten från intilliggande mark. Vid byggnation i slänter ska helst ytan närmast byggnaden ändå luta från huset.

Dränering runt husgrunden

Byggnader kan förses med dränering i form av rör eller dike. Rören ska ha en lutning och placeras lägre än det som ska dräneras, till exempel husets bottenplatta. Ledningar för dräneringsvatten bör förses med en brunn med sandfång som förhindrar att grövre partiklar sätter igen de egna ledningarna nedströms. En sandfångsbrunn ska även placeras precis före anslutning till kommunens nät.

Vid stora regn, när kommunens dagvattenledning är fylld, kan vattennivån i ledningssystemets brunnar nå upp till gatunivån eller en bit däröver. Vid dessa tillfällen dämmer vattnet upp i anslutande ledningar som ligger under gatunivån. Dräneringsvatten från byggnader som ligger lågt behöver därför pumpas upp till gatans höjd eller högre innan det avleds med självfall till fastighetens förbindelsepunkt. Detta för att undvika risk för uppträngande dagvatten i husgrunden. Byggnader som ligger så pass högt att husgrundens dränering ligger högre än gatan, kan med fördel avleda sitt dräneringsvatten med självfall direkt till mark eller till kommunens dagvattenledning.

Du som har en fördröjningsanläggning för dagvatten inom din fastighet ska tänka på att inte leda dit ditt dräneringsvatten eftersom den ibland kan stå fylld med vatten. Allra bäst är, om möjlighet finns, att infiltrera dräneringsvattnet till exempel via en stenkista.

Dräneringsvatten, som ju naturligt fördröjts genom marken, går annars bra att leda direkt till fastighetens förbindelsepunkt för dagvatten. Se till att dräneringsvattnet aldrig kopplas till spillvattenledning.

Förbered ditt hus för översvämning

Minska risken för översvämningsskador genom att förbereda dig. Tänk i förväg igenom vad som kommer att hända om vattnet tränger in i källaren eller på husets bottenplan. Oersättliga saker såsom fotografier, målningar och liknande placeras på översta hyllan. Även känsliga saker såsom elektronik och dylikt ska placeras på säker nivå. På golvet förvaras mindre känsliga och mer vattentåliga saker.

Att ha golvbrunnar i källarutrymmen eller andra lågt belägna utrymmen innebär en ökad risk för uppträngande vatten i huset. I värsta fall kan det även hända att översvämmande dagvatten tränger in via spillvattenledningen. Överväg att installera en pump, låsbara golvbrunnar eller backventiler på ledningar anslutna till dagvattennätet och se till att de fungerar som de ska. Garage och liknande utrymmen ska i första hand utföras utan golvbrunn. Utvändiga källartrappor är särskilt utsatta för nedrinnande dagvatten och finns det där en brunn, är risken särskild stor för uppträngande vatten eftersom den är så lågt belägen. Komplettera gärna källartrappan med ett tak och tröskel i trappans överkant.

Om översvämningen är ett faktum

Om din fastighet drabbas av en översvämning ska du göra vad du kan för att begränsa skadorna. Om det är möjligt, stoppa vattnet från att ta sig in i byggnader. Täta och tejpa för dörr- och fönsterspringor, ventilationsöppningar och andra ställen där vatten kan ta sig in. Fotodokumentera händelseförloppet i möjligaste mån. Det gör det lättare att få ut ersättning från försäkringsbolaget.

Minimera andelen hårdgjorda ytor

Genomsläppliga markytor

Den bästa metoden för att minska uppkomsten av dagvatten är att minska andelen hårdgjord yta på tomten. Den hårdgjorda ytan ligger som ett lock på markytan. Det du kan göra när du ska anlägga en parkeringsyta, garageuppfart eller uteplats, är att välja andra alternativ än asfalt eller tätt sammanfogade sten- och betongplattor. Genomsläppliga alternativ är till exempel gräs, grus, betonghålsten, rasterplattor eller marksten med breda och genomsläppliga fogar.

Gröna tak

Genom att förse byggnader med vegetationsbeklädda tak minskar du avrinningen från dem. Anlägg ett så kallat grönt tak med exempelvis fetbladsväxter eller en mer örtbaserad blommande flora. Gröna tak tar upp och fördröjer regnvattnet med efterföljande avdunstning från taket. Andra positiva effekter blir renare luft, bättre isolering på vinter och sommar, ökad livslängd på takets tätskikt samt ökad biologisk mångfald. Principen är att ju tjockare jordskikt, så kallat substratskikt, desto bättre.

Infiltrera och fördröj ditt dagvatten

Öppna fördröjningsmagasin och dammar

Om du har en tomt med en naturlig svacka eller lågpunkt, kan denna med fördel användas som ett öppet fördröjningsmagasin eller tillfällig damm. Led dit dagvatten från tak och andra hårdgjorda ytor och låt naturen göra jobbet. Tänk på att bedöma hur högt du vill låta vattnet stiga, och att du på den höjden anlägger någon form av bräddningsmöjlighet såsom exempelvis ett dike eller en kupolbrunn kopplad till dagvattenledning. Om du inte ens tillfälligt vill ha en öppen vattenyta på tomten placerar du kupolbrunnen i svackans lågpunkt. Större delen av de regn som avleds mot svackan kommer att infiltrera i gräsmattan innan de når brunnen.

Öppna diken och makadamfyllda diken

Inom till exempel villaområden eller grupphusområden kan det ibland vara lämpligt att samla upp det dagvatten som inte infiltreras på tomtmark i ett gemensamt dikessystem. Dessa brukar vara grunda och gräsbeklädda och fungerar både som infiltrationsyta och öppet avrinningsstråk. Diken medför att dagvattnet fördröjs och renas. De bidrar även till en ökad grundvattenbildning genom infiltrationen.

För att dölja diket så att det uppfattas som en vanlig gräsyta kan hela eller delar av dikesvolymen bestå av ett lager grus, makadam eller liknande. Hålrummet i stenmaterialet skapar då en volym där vatten kan samlas. Om det grus- eller makadamfyllda diket ska vara gräsbevuxet på ytan bör ett avskiljande skikt finnas mellan matjord och stenmaterial så att inte matjorden sköljs ned i och sätter igen hålrummet. Det avskiljande skiktet kan utgöras av markduk eller sand. Det kan ibland vara bra att förstärka vattenavledningen genom att anlägga en dräneringsledning i botten av diket.

Gemensamma diken kräver samverkan för såväl planering som förvaltning mellan fastighetsägarna i området. En gemensamhetsanläggning bör bildas och helst även en samfällighetsförening. Diken kan även vara ett bra sätt att samla upp och fördröja dagvatten inom en enskild fastighet.

Infiltrations- och fördröjningsmagasin under mark

Om ytan på tomten är för liten för att kunna hantera dagvattnet ovan jord kan du istället anlägga ett magasin under jord. Magasinet kan utformas som ett infiltrationsmagasin eller ett tätt fördröjningsmagasin. Det finns många olika lösningar. Bland de vanligaste kan nämnas stenkista, rörmagasin och dagvattenkassetter – en typ av plastbackar med stor hålrumsvolym. Från infiltrationsmagasin kan dagvattnet långsamt infiltrera ned i marken.

Magasin kan också anläggas enbart för att fördröja dagvattnet och minska flödena. Tillrinnande dagvatten fyller då snabbt upp magasinet och ett mindre flöde rinner ut ur magasinet under en längre tid.

Goda råd när du ska anlägga en infiltrations- eller fördröjningsanläggning

Löv och sand ska rensas bort

För att minska igensättningsrisken i anläggningen behöver takvatten rensas från löv med hjälp av en lövsil. Dagvatten från markytor ska dessutom passera ett sandfång, en behållare i botten av en brunn, där sand kan sjunka till botten innan det avleds till anläggningen. Både lövsilar och sandfång ska tömmas regelbundet så att de behåller sin funktion.

Anläggningen ska kunna rensas och spolas ur

En anläggning blir förr eller senare igensatt på grund av medföljande partiklar i dagvattnet. Anläggningen kan då behöva grävas upp och bytas ut. För att förlänga livslängden är det bra om anläggningen kan rensas och spolas ur med jämna mellanrum, vanligtvis vart tionde år.

Anläggningen ska förses med bräddavlopp

Infiltrations- eller fördröjningsanläggningar har en begränsad volym. För att undvika att byggnader eller annat översvämmas vid stora regn behövs därför en säker avledning när anläggningen är fylld. Du bör därför anordna någon form av bräddavlopp till ett avrinningsstråk eller till kommunens dagvattennät.

Anläggningen ska tömmas mellan regnen

Vattnet från anläggningen ska ledas ut, genom infiltration och/eller via ledning. Om anläggningen ska tömmas genom infiltration till grundvattnet är det viktigt att förutsättningar för detta finns. Det behöver säkerställas att markens genomsläpplighet är tillräcklig och att anläggningen kan placeras ovanför högsta grundvattenytan. Fördröjningsmagasin ska förses med ett utlopp vid magasinets botten. Om du har ett infiltrationsmagasin bör du placera utloppet en liten bit upp från magasinets botten för ökad infiltration mellan regnen. Utloppet ska alltid vara mindre än inloppet för att magasinet ska ha en fördröjande effekt. En lämplig tömningstid kan vara 12 timmar.

Tillräcklig fördröjningsvolym ska finnas

Hålrumsvolymen i en fördröjningsanläggning ska motsvara en stor del av den vattenvolym som kommer att ledas till anläggningen. Det är bra om hålrumsvolymen motsvarar minst 10 millimeter av det regn som faller på tak och hårdgjorda ytor. Då omhändertas större delen av den nederbörd som faller i Stockholmsområdet. I en otät anläggning under grundvattenytans nivå kommer hålrumsvolymen att stå vattenfylld och anläggningen saknar då sin funktion.

Smutsa inte ned dagvattnet

Att förorena miljön är förbjudet enligt Miljöbalken. Du bör göra vad du kan för att förhindra att dagvatten förorenas, innan det avleds från fastigheten. Vid olyckshändelse som medför utsläpp av miljöfarliga ämnen till dagvattnet är det viktigt att åtgärder snabbt kan sättas in för att förhindra eller motverka skador i ledningsnätet samt i sjöar och vattendrag. Dagvattnet som rinner ned i rännstensbrunnen på din gata, rinner många gånger ut i närmaste sjö – en sjö som du kanske brukar bada i.

Enkla åtgärder för att minska din negativa påverkan på dagvattenkvaliteten

  • Tvätta bilen i en automatisk biltvätt eller gör-det-själv-hall istället för på gatan. Dessa har reningsanläggningar som tar hand om partiklar och farliga ämnen såsom olja och tungmetaller. Tvättar du bilen på gatan eller en asfalterad uppfart rinner det smutsiga vattnet istället ned i dagvattenbrunnar och sedan ut i närmaste sjö eller vattendrag. Om du ändå vill tvätta bilen hemma, ställ den på gräsmattan där vattnet kan infiltrera och använd biologiskt nedbrytbara produkter.
  • Dagvatten från parkeringsplatser, uppfarter och liknande bör renas och oljeavskiljas till exempel genom att luta den hårdgjorda ytan mot en gräsyta eller annan genomsläpplig mark.
  • Låt inte gamla bilar stå kvar på tomten där de rostar och droppar olja. Uttjänta bilar ska tas omhand på bilskroten.
  • Kör mjukt så minskar föroreningsmängden från slitage på däck, dubbar, bromsbelägg och vägens asfalt. Även mängden föroreningar från avgaser minskar. Välj gärna dubbfria däck om du har möjlighet.
  • Släng inte fimpar och annat skräp ute på gator och torg. Använd papperskorgar eller ta med skräpet hem. Plocka upp bajset efter din hund.
  • Om du behöver använda bekämpningsmedel, överväg att använda naturliga alternativ. Det finns många husmorsknep där vanliga hushållsprodukter kan användas med framgångsrikt resultat. Miljöskadliga bekämpningsmedel kan många gånger undvikas.
  • Gödsla inte din trädgård mer än vad som behövs. Dosera gödselmängden enligt tillverkarens rekommendationer. Växterna tar inte upp mer näring än de behöver och överflödigt gödsel läcker då ut från trädgården. Dessutom kan för mycket gödsel ge en negativ effekt på växtligheten.
  • Töm aldrig cement, betong eller liknande i rännstensbrunnarna. Överbliven cement och betong är bättre att tömma ut på gräsmattan så att det stelnar och kan lyftas bort. Tvättvatten från tvätt av ytor utomhus töms företrädesvis ut på en gräsmatta på tomten där det kan infiltrera i marken. Farligt avfall såsom till exempel färg och lösningsmedel ska alltid lämnas till en miljöstation eller annan anvisad plats.
  • Undvik takmaterial, fasadbeklädnad eller annat byggnadsmaterial som förorenar dagvattnet genom till exempel korrosion.
  • Om du ska tömma din pool till kommunens dagvattennät så måste du tänka på att avklorera vattnet först. Detta kan ske till exempel genom att låta poolvattnet stå några dagar utan klortillsats. Tänk på att tömma poolen långsamt så att det inte skapar problem nedströms med ett alltför stort flöde. Töm i första hand poolen till grönytor på tomten och i andra hand till din egen dagvattenledning. Om du leder vattnet direkt till kommunens gata eller brunn så måste du vara noga med att flödet inte skapar problem, till exempel genom erosion på kringliggande markytor.

Använd dagvatten till bevattning

Led ut dagvattnet på grönytor

Hårdgjorda ytor, såsom tak och asfaltsytor, bör avvattnas till vegetationsytor där vattnet kan infiltrera och tas upp av växterna och där överskottet kan bidra till grundvattenbildning. För att kunna hantera dagvatten från tak och andra hårdgjorda ytor på tomtmark behövs en tillräckligt stor yta av genomsläpplig mark. Tumregeln är att ett normalstort regn kan tas upp av marken om grönytan är lika stor som den hårdgjorda ytan. Du måste dock alltid säkerställa att vattnet vid större regn kan avledas utan risk för att byggnader översvämmas. Detta gäller även grannens byggnader.

Plantera växter och träd

Tät vegetation konsumerar ungefär 4 millimeter vatten under en solig sommardag. Detta motsvarar 4 liter per kvadratmeter. Ett fullvuxet träd kan dricka i storleksordningen 300–400 liter per dag, ibland mer än så. Växternas bladverk fångar upp och avdunstar en hel del regnvatten som därför aldrig når markytan. Rötterna ökar dessutom markens möjlighet att infiltrera vatten. Växter är därför en viktig del i en hållbar dagvattenhantering.

Skaffa en regnvattentunna

En regnvattentunna är ett bra sätt att ta hand om takvatten för trädgårdsbevattning. En regnvattentunna fylls relativt snabbt. För att minska risken för fuktskador på husgrunden när tunnan är full bör du ordna ett överfyllnadsskydd. Överskottsvattnet kan avledas till gräsmattan med ränndalsplattor eller genom en slang. Det finns många typer av regnvattentunnor att köpa med olika utformning och design. Ett utlopp i tunnans nedre del gör att bevattningen blir enklare. Minimera drunkningsrisken för barn och smådjur, till exempel ekorrar och fåglar, genom att se till att tunnan är försedd med lock eller övertäckt med någon typ av nät.

Information till dig som ska bygga om eller bygga nytt

Passa på att förbättra dagvattenhanteringen när du ändå ska bygga om eller bygga nytt. Komplettera stuprören med utkastare, ordna fördröjningsåtgärder och förbättra översvämningsskyddet.

Om du anlägger en ny eller gör om din befintliga dagvattenanläggning i samband med en bygglovpliktig åtgärd kan du behöva redovisa den planerade dagvattenhanteringen i bygglovansökan. Redovisningen ska då göras på en situationsplan – en ritning där både tomten och huset finns med. Du ska redovisa hur du tar hand om dagvattnet på din tomt, hur eventuell fördröjning görs och hur du ansluter till det allmänna dagvattennätet i planerad eller befintlig förbindelsepunkt. Det är viktigt att du också tänker igenom höjdsättningen av mark och byggnader så att du visar hur dagvattnet kommer att avrinna. Kom ihåg att lämna in ritningar som visar din nya VA-anläggning till bygglovarkivet, även när du gör en ändring som inte omfattar bygglov. Då underlättar du för framtida fastighetsägare. Ritningen bör innehålla både ledningsdragningar och placering av underjordiska magasin, stenkistor och annat som kan vara bra att känna till nästa gång huset eller tomten ska göras om.

Om du ska borra efter bergvärme måste du göra en anmälan till miljö- och hälsoskyddskontoret innan du börjar. Detsamma gäller när du ska pumpa upp så kallat länshållningsvatten för att hålla en schaktgrop torr under byggtiden. Borrvatten och länshållningsvatten måste avskiljas från partiklar såsom borrkax och slam, före eventuell avledning. Om det är möjligt ska det renade vattnet tas om hand på den egna fastigheten, men vid behov kan tillåtelse ges att leda det till det allmänna dagvattennätet. Tänk på att du som fastighetsägare kan bli skyldig att betala för renspolning och undersökning av allmänna dagvattenledningar till följd av igensättning som du har orsakat.

Vem ansvarar för dagvattnet?

Ditt ansvar som fastighetsägare

Det ställs många gånger krav på dig som fastighetsägare att till viss del ta hand om ditt dagvatten själv. Det kan vara allt ifrån krav på fördröjning och rening, till maximal andel av fastigheten som får bebyggas/hårdgöras. Det är viktigt att du tar reda på vad som gäller generellt i din kommun och i just ditt bostadsområde. Krav kan ställas i till exempel detaljplanen för området, i ABVA (Allmänna bestämmelser för användande av kommunens vatten- och avloppsanläggning), i kommunala strategier eller policyer eller i liknande dokument.

Skötsel av din anläggning

Du är alltid ansvarig att anläggningar inom din fastighet sköts om och fungerar som de ska. Ledningsbrott och stopp kan uppstå med tiden, till exempel på grund av sättningar i mark, igensättningar eller rötter som växer in i ledningen. Brunnar med sandfång ska slamsugas tillräckligt ofta för att de ska fungera som de ska. Detta gäller även oljeavskiljare, magasin och andra underjordiska anläggningar. Ledningar ska undersökas och vid behov rensas eller renoveras.

Grannfastigheter

Det är enligt lag inte tillåtet att avleda dagvatten till grannfastigheter så att olägenhet uppstår. Där det behövs bör du göra en dikesanvisning, ett mindre dike, inom din fastighet som förhindrar att vatten rinner över tomtgränsen. Samma sak gäller i de fall kommunen är granne. Det är alltså inte tillåtet att leda ut dagvatten från uppfarten till kommunens gata. Detta innebär också att snö inte får skottas ut på kommunens mark. Det är viktigt att du som fastighetsägare inte påverkar kommunens mark eller dagvattenavledning. I vissa bebyggda områden finns kommunala diken som fungerar som enda dagvattenavledning i området. Det är inte tillåtet att fylla igen ett dike, inte ens om du lägger en trumma i botten. Du som har ett dike eller svacka utanför din fastighet får alltså inte fylla igen den för att exempelvis skapa fler parkeringsplatser. Detta kan orsaka svåra problem med översvämning i området, både för dig och för dina grannar.

Privatägda gemensamma anläggningar

Din fastighet kan ingå i en förening, till exempel samfällighetsförening, som äger och ansvarar för gemensamma anläggningar. Det kan exempelvis vara vägar, diken, VA-ledningar samt lek- och grönytor. Många anläggningar, såsom diken, täckdiken och annat anlades för mycket länge sedan och kan därför ha glömts bort. Som delägare i en gemensamhetsanläggning eller ett markavvattningsföretag är det viktigt att du har kunskap om dina skyldigheter. Detta för att du som delägare är skyldig att underhålla dina anläggningar och sköta dem på bästa sätt.

VA-huvudmannens ansvar

Om din fastighet ligger inom verksamhetsområdet för allmänt dagvatten, har du vid behov rätt att ansluta dagvatten från din fastighet till kommunens allmänna dagvattennät. Verksamhetsområdet är det område där kommunen har bedömt att behovet av en allmän bortledning av dagvatten finns. För detta krävs i regel att din fastighet ligger inom samlad bebyggelse och att du och dina grannar har svårt att hantera dagvatten inom era fastigheter på ett tillfredsställande sätt.

Förbindelsepunkt

VA-huvudmannen är ansvarig att ta emot dagvatten i fastighetens förbindelsepunkt. Fastighetsägare som vill ansluta fastigheten till den allmänna dagvattenanläggningen ska göra en skriftlig anmälan till VA-huvudmannen. VA-huvudmannen är den som äger, ansvarar för och sköter den allmänna vatten- och avloppsanläggningen i kommunen, dit även den allmänna dagvattenanläggningen hör. Har du som fastighetsägare rätt att använda dagvattenanläggningen upprättar VA-huvudmannen efter samråd en förbindelsepunkt med en servisledning till vilken du kan leda ditt dagvatten.

VA-huvudmannen ska alltid kontaktas och ges tillfälle att medverka vid inkopplingen till förbindelsepunkt. I vissa fall kan en större fastighet vara betjänt av att ha flera förbindelsepunkter för dagvatten för att slippa göra långa ledningsdragningar inom fastigheten eller för att möjliggöra självfall från anslutna ytor.

Dämningsnivå

Dagvattenledningarna i gatan dimensioneras så att de kan leda bort stora regn, men inte hur stora som helst. Vid större regn stiger därför vattennivån i ledningar och brunnar, upp till den så kallade dämningsnivån. Dämningsnivån är en teoretisk nivå till vilken vatten kan tillåtas stiga vid kraftiga regn. För dagvatten ligger dämningsnivån generellt något högre än marknivån/gatunivån vid respektive fastighets förbindelsepunkt. Vatten från privata dagvattenledningar, dräneringsledningar eller tomtytor som ligger lägre än dämningsnivån kommer fastighetsägaren att behöva pumpa. Om detta inte görs finns risk för att byggnader och mark översvämmas när ledningsnätet i gatan är fyllt. Ansvaret för detta ligger då helt på fastighetsägaren själv. Information om dämningsnivån för din förbindelsepunkt kan du få av VA-huvudmannen.

VA-huvudmannens tjänster betalas kollektivt enligt en fastställd taxa. Du som fastighetsägare är skyldig att betala avgifter för vattentjänster som avser din fastighet. Om du kan ta hand om dagvattnet lokalt på din fastighet kan det ge lägre avgifter på VA-fakturan. Läs mer om detta i gällande VA-taxa för din kommun.

Kommunens ansvar

Kommunen är ansvarig för planering av bebyggelsens utformning och ska se till att marken som planläggs ska vara lämplig för ändamålet. I detta ansvar ingår höjdsättning av marken för att minimera risken för översvämningar. I varje kommun finns en VAhuvudman som bland annat ansvarar för utformningen av det allmänna VA-ledningsnätet. Detta dimensioneras för att kunna leda bort ett regn med återkomsttid på 10, 20 eller 30 år beroende på bebyggelsens karaktär. Regn större än så kan oftast inte hanteras i ledningsnätet och måste därför avledas ytligt på mark.

Det är kommunens ansvar, som planläggande myndighet, att planera samhället med säkra ytliga avledningsvägar så att inte bebyggelse eller andra viktiga samhällsfunktioner skadas. Ofta utgör gatorna sådana ytlig avledningsvägar. Tänk därför på höjdsättningen av din egen fastighet och hur den förhåller sig till gatans höjd, så att det inte finns risk att du drabbas vid extrema regn.

Oxunda vattensamverkan är ett samarbete mellan Upplands Väsby, Sollentuna, Sigtuna, Vallentuna, Täby och Järfälla kommuner. Oxunda åns avrinningsområde breder ut sig i de sex kommunerna och vattnet rinner slutligen ut i Mälaren.

Oxunda vattensamverkans syfte är att bidra till att Mälarens vatten även i framtiden kan användas som dricksvatten för stora delar av regionen, samt att bevara en mångfald av växt- och djurarter och deras livsmiljöer i sjöarna och vattendragen. Samverkansarbetet ska också leda till ökad tillgänglighet till sjöar och vattendrag för det rörliga friluftslivet.

Information om Oxunda vattensamverkan på deras webbplatslänk till annan webbplats

Länshållningsvatten är vatten som kan uppkomma vid sprängning, borrning, schaktning, upplag av bergmassor och annan verksamhet under byggskeden.

Länshållningsvattnet kan innehålla närings­ämnen och andra ämnen som kan påverka närliggande vatten­drag negativt. För att minska problemen som utsläpp av läns­hållnings­vatten medför ställs krav på rening och andra åtgärder vid större mark­arbeten. Verksamhetsutövaren tar tillsammans med bygg- och miljökontoret fram de riktvärden som ska följas.

Länsvatten kan efter lokal rening och beroende på föroreningsinnehåll antingen:

  • Infiltreras i mark
  • Avledas till en recipient (å eller sjö)
  • Avledas till reningsverk

Nedan kan du läsa Upplands Väsbys riktlinjer för länshållningsvatten som infiltreras i mark eller leds till en recipient. Anmälan görs till bygg- och miljökontoret sex veckor innan verksamhet påbörjas.

Anmälan till bygg- och miljökontoret

För att få tillåtelse att släppa ut länshållningsvatten ska entreprenören/verksamhetsutövaren alltid göra en anmälan till bygg- och miljökontoret.

Ska länshållningsvatten ledas genom kommunens spill- eller dagvattenledningar kommer VA-huvudmannen delta i beslutet. Ska vattnet avledas till reningsverk kommer Käppalaförbundet delta i beslutet.

Följande uppgifter ska verksamhetsutövaren lämna till bygg- och miljökontoret sex veckor innan verksamheten startar.

  • Var byggarbetet ska ske (adress och/eller fastighet)
  • Kontaktperson på företaget
  • Om sprängning är aktuellt och i så fall i vilken omfattning
  • Under vilken tidsperiod som sprängning/borrning/schaktning med mera ska pågå
  • Flödesmängd, både momentant och totalt
  • Beskrivning av reningsanläggningen
  • Förväntade halter i utgående vatten efter rening
  • Eventuella föroreningar i mark eller grundvatten
  • Skicka även analysprotokoll från provtagningar och en beskrivning av var och hur provet/proven tagits.
  • Verksamhetsutövaren ska också avgöra om avledningen till lokal recipient är en vattenverksamhet (11 kap. miljöbalken). I sådana fall är det Länsstyrelsen som ska kontaktas.

Minimikravet för lokal rening är slam- och oljeavskiljning, med en uppehållstid på 24 h.

Riktvärden i utsläppspunkt

Varje verksamhetsutövare har ett ansvar att minimera sin påverkan på miljön. Verksamhetsutövaren tar tillsammans med miljökontoret fram de riktvärden som ska följas. I vissa fall kan det vara lämpligt att verksamhetsutövaren gör en platsspecifik bedömning där man utgår från förväntade föroreningar, mängder och recipientens känslighet.

Mätning i fält/Okulär besiktning

Analys ute i fält ska utföras varannan dag av kontrollansvarig. Med direktvisande fältinstrument ska minst pH, konduktivitet (mS/m) och turbiditet (FTU) kontrolleras.

  • Ändringar i pH kan öka vissa metallers toxicitet, pH på utsläppt länshållningsvatten bör därför vara nära recipientens pH för att undvika störningar.
  • Genom att mäta vattnets konduktivitet erhålls information om vattnets salthalt, hög konduktivitet är en indikator på förhöjda salthalter. För höga salthalter är ett problem då tillförseln kan ge ökad surhet, syrebrist och förhöjda metallhalter.
  • Turbiditet är ett en term som används för att mäta grumlighet i vatten och ger ett mått på mängden partiklar i vattnet. Testet ger en uppfattning om den totala kontaminationen.

Påverkan av olja ska också noteras. Genom att titta och lukta kan sådan identifieras.

Resultaten ska antecknas i en journal och kunna redovisas på begäran.

Övrig provtagning

I vissa fall kan det vara nödvändigt med ytterligare provtagning som analyseras på laboratorium. Sådan provtagning ska normalt göras 1 ggr/vecka som länshållningsvatten uppkommer. Om provtagning visar att gällande riktvärden uppfylls kan bygg- och miljökontoret ta beslut om att analysfrekvensen minskas till 1 ggr/månad eller besluta om undantag från provtagningskravet.

Provtagning och analys ska genomföras av utbildad provtagare och ackrediterat laboratorium. Analyserna ska göras på icke filtrerade prover.

Undanta krav på provtagning

Vid arbeten där länshållningsvatten beräknas uppkomma under mindre än 1 vecka kan bygg- och miljökontoret undanta kravet på provtagning helt, dock inte vid misstanke om förorenad mark eller om sprängning sker. Kravet på anmälan och rening av länshållningsvattnet kvarstår.

Kommunens beslut

Utifrån inkomna uppgifter från verksamhetsutövaren beslutar kommunen:

  • till vilken recipient det renade länshållningsvattnet kan avledas
  • vilket reningsbehov som föreligger
  • Om vattnet kan avledas via VA-huvudmannens ledningsnät
  • om vattnet måste fördröjas
  • hur provtagning ska genomföras.

Om en lämplig recipient inte går att finna rådgör kommunen med Käppalaförbundet om det renade länshållningsvattnet kan avledas till avloppsreningsverket. Om Käppalaförbundet kan ta emot vattnet ska krav enligt Käppalas riktlinjer uppfyllas. Riktlinjer för länshållningsvatten som leds till Käppalas reningsverklänk till annan webbplats

Riktvärdena blir juridiskt bindande för en verksamhet först när miljöförvaltningen fattar beslut om dem i det enskilda fallet. Beslutet innefattar då också hur utsläppskontrollen ska ske.

Om avlednings skall ske via VA-huvudmannens ledningsnät får vattnet inte riskera att skada ledningsnätet, tex genom igensättning. Om kapaciteten i ledningsnätet och/eller pumpstationer är otillräcklig ska länsvattnet kunna magasineras för att sedan avledas när flödet i ledningsnätet är litet. Detta avgörs av kommunen. Leds länshållningsvattnet via VA-huvudmannens ledningsnät utgår en avgift enligt gällande VA-taxa.

Senast uppdaterad: 22 september 2020